- Project Runeberg -  I Sverige /
131

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tunnan, hvilken upphissades, hängande i starka
jernkedjor. Sjungande och svängande tunnan åt alla sidor
hissades de raskt uppåt! Vanan gör menniskan förvågen.
Man berättade, huruledes en och annan under
uppfarten, ofta af okynne brukade lemna tunnan och
sätta sig mellan de lösa stenarna på det framspringande
klippstycket, medan man i djupet sköt och sprängde,
så att jorden darrade, och stenarne rundtomkring
ramlade ner; om man då varnade den förvägne, så hade
han till svar den härstädes allmänna qvickheten! ”Jag
har ju aldrig slagit ihjel mig förut.”

I några schakt nedstiger man på ett machineri
bestående af två midtemot hvarandra ställda steger af
jern, som vexelvis röra sig upp och ner, så att man
genom att gå öfver till det uppåtstigande trappsteget
åt ena sidan och derefter på den andra, när den går
uppåt, beständigt lyftes allt högre, men genom att stiga
på de neråt bärande stegen kommer så småningom till
bottnen. Konsten är helt lätt, sades det, bara man
klifver raskt på, så att icke foten kommer emellan och
blir krossad, och derjemte får man lof att komma ihåg,
hurusom det här icke finnes något räckverk samt att
man nedanför har den djupa afgrunden, i hvilken man
lätt kan störta. — Det djupaste schaktet har ett lodrätt
djup af öfver hundranittio famnar; här är för öfrigt
alldeles ingen fara, säger man, bara man icke är
besvärad af svindel eller rädsla. En stigare gick ner med
en brinnande fackla, lågan belyste den mörka fjellväggen
och blef småningom blott en svag skymt, som
snart försvann. Man berättade oss, att ett par dagar
förut hade en fem, sex skolgossar smugit sig hitin och
roat sig med att i beckmörkret klifva från steg till steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free