Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIX.
Svinen.
Den älsklige Charles Dickens har berättat oss om
svinet, och se’n dess bli vi vid godt lynne bara vi få
höra ett svin grymta. Helgonet Sanct Antonius har
tagit svinet under sin gloria, och tänker man på ”den
förlorade sonen”, så är man midt i svinstian, och
framför en sådan var det just som vår vagn höll
stilla. Der vid landsvägen, tätt intill sitt hus, hade
bonden svinstian, och det en, hvars make knappast
finnes i verlden; det, var nemligen en gammal
täckvagn; sätena voro uttagna, hjulen borta, och i
detta skick, utan vidare krus, stod han på magen, och
fyra svin voro instängda i honom; man kunde icke se,
om dessa voro de första svin, som varit den;men att
täckvagnen blifvit skapad till en statsvagn, derom
vittnade allt; till och med saffianstrasan, som hängde från
taket, bar vittne om bättre dagar. Det är sanning
hvart eviga ord.
”Ulf!” lät det derinne, och täckvagnen klagade och
knakade; det var en sorglig ändalykt, han hade tagit.
”Det är förbi med det sköna!” suckade han, sade han,
eller kunde han hafva sagt.
*
Vi kommo hit tillbaka på hösten; täckvagnen stod
qvar, men svinen voro borta; de voro herrar i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/isverige/0166.html
