- Project Runeberg -  I Sverige /
155

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var regnigt och ruskigt, blåsten slet alla löf af
träden och unnade dem ingen ro eller hvila. Flyttfoglarne
voro borta. ”Det är förbi med det sköna!” sade
täckvagnen, och genom naturen gick samma suck och
från menniskohjertat klingade det:

”Det är förbi med det sköna! Med den vackra
gröna skogen, med det varma solskenet och foglarnas
sång, forbi! förbi!”

Så sade det, och det knakade i de höga trädens
stammar, och det hördes en suck, så innerligt djup,
en suck ur sjelfva hjertat på den vilda rosenbusken, och
den, som satt der, det var rosenkonungen; känner du
honom? Han är bara skägg, det vackraste, rödgröna
skägg; han är lätt att känna. Gå bort till de vilda
rosenhäckarna, och när om hösten alla blomstren äro
borta och blott de röda njuponen i återstå, ser man ofta
mellan dessa en stor rödgrön mossblomma; denna är
rosenkongen; ett litet grönt blad skjuter ur toppen,
detta är hans plym; han är den ende manspersonen i
sitt slag på rosenbusken, och det var han, som satt der
och suckade.

”Förbi! förbi! — det sköna är förbi! Rosorna
äro borta, trädens löf fallna! här är vått, här är rått!
Foglarne, som sjöngo, tiga stilla; svinen gå i ollonbete;
svinen äro herrar i skogen!”

Det var kalla nätter det var gråduskiga dagar;
men korpen satt på gren och sjöng ändå: ”bra! bra!”
Korp och kråka sutto på den höga grenen; de hade
stor familj, och alla sade de: ”bra, bra!” och mängden
har ju alltid rätt.

Under de höga tråden i hålvägen var det stora
gropar, och har låg hela svinhjorden, stora och små,
de funno stället makalöst förträffligt; ”oui! oui!” sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free