Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själslifvet, och att han ej såsom Tolstoj föraktade den
västerländska kulturen såsom sådan, utan blott
ansåg, att den blifvit snedvriden eller förfuskad och
att den just i Ryssland borde finna den rätta
jordmånen för att blomstra upp. »Endast ryssen är genom
sin ofantliga assimilationsförmåga en all-människa
och kan såsom sådan i sig upptaga och sprida
kristendomens idé lefvande.» Endast en gång hade
de båda stora romanförfattarne dvalts inom samma
väggar — det var på en af Strachovs föreläsningar
i Petersburg; men icke ens då hade det kommit till
presentation, och detta lär ha berott på Tolstojs
obenägenhet. Tolstoj har i allmänhet aldrig varit
synnerligen blid mot sina yrkesbröder eller välvillig
i sina omdömen om dem.
Då man från andra, fullt trovärdiga håll vet,
huru Dostojevskij led af sitt sjukliga lynne, sin för
ryssarna ej ovanliga spelpassion, af hvilken han
hade särskilda obehag under sin utländska
bröllopsresa med Anna Grigorjevna, och af sin för ryssarna
ej heller främmande oförmåga att öfverhufvud
hushålla med de surt förvärfvade pengarna, var det nu
rörande att höra, huru änkan varmt prisade hans
kärlek till barnen, hans oskyldiga tidsfördrif i hemmet
och hjälpsamhet mot yngre författare. Anna
Grigorjevna kände utan tvifvel sin make grundligt, ty hon
stod honom trofast bi i ljuft och ledt, och då de
voro skilda från hvarandra, skref han dagligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
