Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne — inalles bevarar hon 464 sådana skrifvelser,
som ännu ej hunnit publiceras.
Särskildt dröjde hon vid hans djupa religiositet.
Ehuru han sällan gick i kyrkan, var han mycket
mån om att barnen ej försummade gudstjänsten,
och om han själf deltog däri, bad han med
brinnande andakt. Under den sista delen af hans lif
läste hon högt för honom ur det exemplar af Nya
testamentet, som hon hade haft med sig från
Sibirien (denna bok befinner sig nu i sonens ägo). De
sista ord, som han uttalade till henne den 28 januari
1881, stodo ock i samband med denna bibelläsning,
ty då hon läste tredje kapitlet af Matthei evangelium
och hade hunnit till slutet af den femtonde versen,
afbröt han henne och mumlade: »Där hör du. Det
betyder, att jag skall dö.» Och samma kväll
uppgaf han andan.
Däremot förnekade hon på det bestämdaste
den allmänt spridda uppgiften, att studenterna vid
hans begrafning skulle ha uttalat en önskan att
efter kistan få bära de bojor, som Dostojevskij haft
i Sibirien, ehuru polisen skulle ha förbjudit detta.
Denna historia är så mycket orimligare som någon
sibirisk boja öfverhufvud aldrig bevarats i
Dostojevskis hem i Petersburg. I allmänhet talade han
under senare delen af sitt lif ogärna om den
sibiriska fångenskapen, som han på äldre dar
betraktade endast som en förädlande och uppfostrande
skola, som en renande skärseld. Han hade kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
