Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okunniga folket mot studenterna och de unga
författarna och utmålade dem såsom det ryska folkets
fiender. Öfverhufvud var han mycket pessimistisk
i fråga om den närmaste framtiden, ehuru han själf
pröfvat på för mycket för att vara ängslig för egen
del. De då nyss timade tumulten i Petersburg och
Moskva tillmätte han ingen synnerlig betydelse, men
befarade bondeoroligheter på landsbygden och
underskattade icke rörelsen i Kaukasien eller det växande
missnöjet i de västra landsändarna. Med de från
kriget en gång hemvändande trupperna skulle
anklagande skepnader ströfva kring i landet och
sprida de sjukdomsfrön af vanvett, hvarpå Andrejev
gifvit ett exempel i sin utomordentligt gripande
dårhushistoria »Röda skrattet» och som redan gifvit
ryska läkare åtskilligt att tänka på. Och vid Volgas
stränder skymtade redan kolerans svarta häxa...
»Många af oss skola ej återses nästa år.» Detta
var Leonid Andrejevs sista ord till mig, då jag tömt
teglaset och tändt den sista cigarretten i hans
hemtrefliga våning vid den lilla tysta gatan nära
bangården till Brest-Warschau.
Ingen författare torde skönlitterärt ha mer
påverkats af Gorkij än Andrejev, hvilket den
tacksamme »lärjungen» ock intygat. Men om de ock
sträfva mot samma mål, välja de dock helt olika
medel och vägar: Gorkij är klar och positiv, Andrejev
är dunkel och mer negativ i sitt blottande af
samhällets sjuka sidor. Under det att Gorkij med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
