Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
galghumor halkar förbi lifvets vidrigheter och
uppställer ett handlingskraftigt program, fördjupar sig
Andrejev i psyko-patologiska analyser. Gorkij är
berättaren, Andrejev är beskrifvaren. Är den förres
spirituella talang större, är Andrejev djupare, kanske
den större konstnären och den mer originelle, äfven
om hans originalitet icke är alldeles fri från en viss
pose och effektsökeri.
Hvad som särskildt kännetecknar Leonid
Andrejevs skaldskap, är en sjuklig, för dunkla stämningar
mottaglig känsla, som icke är främmande för det
slaviska lynnet. Detta drag har ofta spårats i den
ryska vitterheten, att särskildt nämna novellisten
Vsevolod Garsjin och psevdonymen Maxim
Bjelinskij (Jasinskij), hvars redan glömda skisser »En
natt», skildrande en själfmördares kval, eller
kyrkogårdselegien »De dödas stad» hafva
anknytningspunkter med Andrejev. Men hvilken psykologisk
fördjupning, hvilken konstnärlig förfining hos den
senare! Öfver Andrejevs författarskap hvilar
tystnadens poesi — denna tystnad, som i Ryssland
framkallas af både inre och yttre förhållanden, men ändå
dallrar hörbart i samhällets och folksjälens djup
och med poetiskt förstående förnimmes af skalden.
Det är icke blott den tystnad, som ligger öfver de
ryska stepperna i vinterköld eller öfver ett disigt
flodlandskap i sommarhettan, hvilket så
uttrycksfullt återges af Andrejevs vän i Moskva, den
naturmålande novellisten och poeten Ivan Bunin (f. 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
