Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Fylldes, och gerna hans ensliga lif jag för-
ljufvat och tröstat,
Mente du, stolt i din tro, att man ej kan
älska en gammal;
Nu då en gäst har kommit från vidt
aflägsnade länder,
Okänd, mer än en sky hit drifven af
vindarne okänd ,
Talar du strax om bekymmer och tror att jag
tåras af kärlek.
Se, jag vill säga dig allt och ej dölja mig,
spana blott icke
Sjelf i mitt innersta du, att jag ej blir
sluten af skygghet.
Märkte du nyss, då han kom den främmande,
var han förlägen,
Syntes han mulen och tvär, som man blir då
man växer vid boken?
Nej med sin spensliga röck kring lifvet och
hatten i handen
Sprang han från kärran och lyste af fröjd,dåhan
gjorde sin helsning.
Sen—och jag finner det sjelf hur tokig jag blir
då han nalkas —■
Ser han så innerligt vänligt och käckt och
förtroligt uppå mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
