Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom vore vi ren sen länge bekanta och
syskon.
Undra då ej att jag gråter, och gråter jag, goda
Johanna,
Är det af kärlek ej, men af hat, åtminstone
vrede,
Att så hjertlig han är, långt mer än det
passade honom,
När han ändå är så ringa och ung, en fattig
Student blott."
Sade och bäfvade skygg och tryckte sig
närmare tärnans
Vänliga famn och gömde i den af blygsel
sitt anlet.
Oron hann dock ej mer än minskas, och
kinderna knappast
Svalnat ännu, då hon hörde sin bror inträda
i kammarn.
Sjungande kom han och glad, som ban plägade
förr, då ban läxan
Sluppit och ilade ut mot skogarna fri som
en vindfläkt.
Så han kom, men han kallade strax sin syster
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
