Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på undersåtens godtfinnande att afskudda sig sina pligter
mot sin lagliga öfverhet. Endast småningom hafva de
deputerade, likasom Calonius sjelf, låtit öfvertyga sig
derom, att denna lära, ehuru i sin allmänhet riktig
och oantastbar, under säregna förhållanden måste lida
en begränsning. Omständigheternas tvång ledde dem
slutligen till den insigt, att sedan det finska folket
uttömt sina krafter i en ojämn kamp för uppehållandet
af föreningen med Sverige och föga utsigt till
återställande af denna förening mera förefans, detsamma med
lugnt samvete och räddad heder kunde följa sin
sjelf-bevarelsedrift och genom en på egen hand ingången,
lojal uppgörelse med segraren säkerställa sin existens
för framtiden.
Vi upprepa det: landtdagens sammankallande
redan under kriget ingick ursprungligen endast i
Sprengtportens, icke i deputationens program f. Huru
litet Ordin, oaktadt allt sitt ordande om den
förstnämndes stora inflytande, i denna punkt insett det
verkliga sammanhanget, framgår af särskilda hans på-
1 Detta sakförhållande vinner ytterligare bekräftelse af ett bestämdt
uttalande af Mannerheim, hvilket Castrén väl anför i annat sammanhang,
men icke vidare beaktar. I sina memoirer förklarar nämligen
deputationens f. d. ordförande, att han ansåg landtdagen för tidig, enär dervid,
enligt hans tanke, «under ett ännu påstående krig, och då landet genom
fredstraktat ännu icke var afträdt, föga stod att uträtta i afseende på
landets förändrade organisation och bestånd för framtiden». Castrén,
Skildringar, s. 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
