Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma och benämningen personalunion är i hvarje fall
himmelsvid, och Ordins beskyllning är och förblir hvad
vi sagt den vara.
Här ha vi åter ett talande exempel på de
vanställningar författaren tillåter sig. Men oaktadt detta
och oaktadt allt, hvad vi redan tidigare i detta
hänseende erfarit, måste vi tillstå, att vi slogos med
häpnad vid läsningen af hans påståenden angående grefve
R. H. Rehbinder.
Denne vid tiden för Finlands förening med ryska
riket ännu unge man — han var född 1777 — var
icke medlem af den ståndsvis valda finska deputationen,
men anlände jultiden 1808 till Petersburg såsom
särskild deputerad för Åbo hofrätt. Det skedde
ingalunda med nämnvärd tillit till löftet om bibehållande af
landets lagar eller någon sympati för dess nya
regering. Men den omsvängning, som försiggick i
Rehbinders tänkesätt, visar, huru Alexander förstod att
vinna finnarne. I sina „Souvenirs de ma vie" anför
Rehbinder de ord, med hvilka kejsaren vid presentationen
mottog honom: „Politiska omständigheter hafva
tvungit mig att föra krig i edert land, och alldenstund
våra vapens framgång afgjort edert öde, har jag blott
en tanke, ett mål, det att göra eder lyckliga och att
sätta eder i den ställning att aldrig känna saknad
efter det ni förlorat. Jag har lofvat att bibehålla edra
lagar, edra privilegier och edra institutioner. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
