Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - III. Uppväxtåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mitt hufvud, att vi icke äro ensamma, d. v. s.
att det icke blott är vår familj, som bor och
vistas här i denna världen, att icke allas intressen
äro riktade på oss, att här lefva äfven andra
människor, hvilka icke hafva någonting
gemensamt med oss, ej bry sig om oss, ja, icke ens ha
minsta aning om vår tillvaro. Utan tvifvel visste
jag förut allt detta, men jag visste det icke så
som jag nu visste och kände det».
»När jag såg på de byar och städer, hvilka
vi genomreste, och hvarest bodde i hvarje hus
åtminstone en familj sådan som vår; på kvinnor
och barn, hvilka ett ögonblick nyfiket betraktade
vårt ekipage och sedan försvunno för alltid ur
vår åsyn; på landthandlande och bönder, som ej
blott underläto att hälsa på oss utan icke ens
ägnade oss en blick, — då uppstod för första
gången den frågan i min hjärna: hvarmed kunna
de väl vara upptagna, om de ej sysselsätta sig
med oss? Ur denna fråga uppstodo andra: huru
och hvaraf lefva de, huru uppfostra de månne
sina barn, undervisa de dem månne, låta de dem
leka, och huru aga de dem?»...
»Mellan flickorna och oss uppstod ett slags
osynlig skiljemur: både de och vi hade våra
hemligheter, de visade sig likasom stolta inför oss
öfver sina kjolar, som nu blifvit längre, och vi
inför dem öfver våra ridbyxor».
»Det är slut på barndomen, denna lyckliga
tid, som aldrig återvänder. Barnet, som hittills
lefvat endast sig själf och för sig själf, har plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
