Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - VII. Familjelyckan och den stora krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är mitt lifs mening?
Ingen!
Hvad skall blifva resultatet af mitt lif?
Intet!
Hvarför existerar allt som är till, och
hvarför är jag till?
Därför, att du är till.
Vetenskaperna känna intet om lifvets mening.
De säga: om du vill känna lagarna för ljuset
och för de kemiska sammansättningarna, eller
lagarna för organismernas utveckling; eller om
du behöfver lära känna lagarna för ditt förstånd,
så hafva vi klara, bestämda och orubbliga svar
att gifva dig på dessa spörsmål. Men vi veta
icke, hvarför du lefver, eller hvad lifvets mening
är: vi sysselsätta oss ej med dessa spörsmål.
Samma negativa svar gafs af filosoferna:
»Kroppens lif är ett ondt, och dess afskaffande
är ett godt», säger Sokrates.
»Öfvergången till intet är det enda goda i
lifvet», säger Schopenhauer.
»Allt är fåfänglighet. Människan dör, och
intet återstår af henne», säger Salomo.
»Man måste frigöra sig från lifvet», säger
Buddha.
Tolstoys sökande efter lifvets mening inom
vetenskapens och tankens område endast ökade
hans förtviflan.
Men hvilken mening gifves och har gifvits
åt lifvet af alla de miljardar varelser, som lefvat
på jorden? Hvarför lefva alla andra människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
