Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - VII. Familjelyckan och den stora krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att tänka på lifvets mening? Känna de
väl den?
Det allmänna folket hade kännedom om
sanningen, om lifvets mening, ty annars skulle
de ej kunnat lefva!... Tolstoy såg, att
människorna lefde i den tron, att de kände lifvets
mening.
Hvar hämta de denna kännedom?
I tron!
Han vände sig då till tron. Hvad som här
slog honom var, att trots all orimlighet och all
vidunderlighet i de svar, som tron gifver, förmår
likväl tron att i hvarje svar införa förhållandet
mellan det ändliga och det oändliga.
Hvad är jag?
Något ändligt, svarar vetenskapen.
En del af det oändliga, svarar tron.
Tolstoy insåg fullkomligt trons orimlighet,
men han kunde ej förneka, att den gaf
människorna svar på lifvets frågor och följaktligen
möjlighet att lefva. »Tron ger alltså, säger han,
möjlighet att lefva. Hurudan hon än må vara,
ger tron åt alla det svaret, att lifvet, ehuru
dödligt, likväl är oändligt; och att hvarken lidanden,
umbäranden eller döden kunna förstöra detsamma.
Det vill säga, att man endast i tron kan finna
lifvets mening och möjligheten att lefva.»[1]
Hvad är då tron?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
