Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - VII. Familjelyckan och den stora krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och allt sådant föröfvades med kyrkans gillande!
Jesu lära, som säger: »Dömen icke, varen ödmjuke,
förlåten oförrätter, varen tålige, älsken hvarandra»!
hade i ord erkänts af kyrkan, men på samma
gång gillade kyrkan sådant som stod i rak strid
mot denna lära. Ända från barndomen hade
Tolstoy undervisats i för Jesu lära främmande
dogmer och i allehanda våld och äfven
blodsutgjutelse såsom heliga plikter. Han insåg nu, att
dessa människors tro, denna världens tro, hvilken
värld han tillhörde, icke var den tro, han sökte;
att deras tro i själfva verket icke var någon tro
utan endast en epikureisk uppfattning af lifvet.
Tron, enligt Tolstoys mening, uttryckes icke i
ord och yttre symboler. Vore det tänkbart, att
Jesu lära kunde medgifva dylika motsägelser?
Han kunde ej tro det. Tolstoy öfvergaf då världens
lif, hvilket han funnit vara »endast en vrångbild
af lifvet», och företog sig att studera bibeln och
särskildt nya testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
