Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrepp om densamma. All sin kännedom om
yttervärlden hämtar människan från kännedomen om
sig själf eller från de trenne förhållanden, i hvilka
hon står till yttervärlden. Dessa förhållanden
äro: 1:a) Det förnuftiga medvetandet 2:a) Det
empiriska (genom erfarenhet vunna) medvetandet
eller »den djuriska personligheten». 3:e) Materien.
Dessa tre förhållanden bär den kännande
personen hos sig, och emedan han känner dessa hos
sig själf, indelar han yttervärlden i dessa tre
kategorier. Häraf framgår tydligt, att förnuftet
utgör varats och kännandets (vetandets) väsen
och hufvudkälla. Förnuftet själf är såsom
alltings början och upphof ursprungligen och
omedelbart gifvet, såsom ock »Johannes evangelium
begynner därmed, att ’logos’ (ordet = förnuftet) var
begynnelsen, och i och genom det existerar allt;
därför», säger Tolstoy, »kan icke det, som förklarar
allt annat, själf genom någonting förklaras».[1]
Lifvets väsende är alltså förnuftet. Hvar och
en enskild så väl som alla gemensamt måste
därför förr eller senare komma till insikt om detta
sakförhållande, och detta skall bilda grundvalen
för den personliga lifsuppfattningen och det
rationella lefnadssättet.
Processen härvid är följande:
Kärnan i den mänskliga tillvaron består i
sträfvan efter egen lycka och välfärd. Hvaije
människa börjar lifvet under förhoppning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
