- Project Runeberg -  Tolstoyana, Studier och minnen /
116

(1906) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling - Tema: Biography and Genealogy, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinna lyckan. Ledd af denna hufvudsträfvan,
betraktar hon sin egen person som världens
medelpunkt Alla andra varelser anser hon
därför som utomstående och främmande, såsom
endast medel för uppnående af ett ändamål, men
hon betraktar sig själf som evig och oförgänglig.
Ur denna antropocentriska dröm uppvaknar hon
likväl, då hon begynner att kämpa för tillvaron
i striden med andra varelser, hufvudsakligen med
sina närmaste. Först af allt lär hon i denna strid
känna, att alla andra människor fullfölja samma
sträfvanden, och att, likasom hon betraktar dem
som medel för uppnående af sina ändamål, äfven
de betrakta och begagna sig af henne på samma
sätt. Det blir då klart för henne, att alla henne
omgifvande väsen, ledda af själfbevarelsedriften,
äro färdiga att nedgöra och förinta henne, — som
betraktar sig som världens medelpunkt!

Lyckas hon genom våldsam ansträngning
och möda vinna framgång i denna rent djuriska
kamp, måste segerns illusoriska beskaffenhet snart
framstå klart för henne. Ty ju längre människan
lefver och kämpar, och ju mer hon vinner, desto
klarare träder den oryggliga sanningen i dagen,
att all slags världslig njutning måste leda till
ledsnad, öfvermättnad, trötthet och lidande. De
flydda njutningarna lära människan att förakta
»den djuriska människans» behof, emedan
förgänglighetsmedvetandet öfverföres på framtiden.
Det flydda är för alltid försvunnet, och af
framtiden är ej heller något bättre att vänta. Allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jstolstoy/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free