- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
43

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Dömd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

butiken till mästaren och ville ha pängar, såsom han sade
till en ny hatt. Tedell, som visste, att Gustafsson gått
och »firat» hela veckan, förstod lätt, att han skulle supa
upp slantarne, om han finge några, och sade därför nej.

Det kom till ordväxling, och Gustafsson nämde något
om flyttning.

»Gärna för mig», svarade Tedell. »Jag ville av
Gustafsson göra en duglig arbetare, och det lyckades, men
så slog Gustafsson sig på bränvinet...»

»Ni borde», avbröt Gustafsson, »blygas för att komma
fram med slikt prat. Om jag kan göra en ordentlig
känga» — Gustafsson var »frunsmakare» — »så är det
visst icke er förtjänst, ty ni har aldrig visat mig så mycket
som var en pligg skall sitta. Men att jag blivit en
fyllbult, det är er skuld. Ni tvang mig såsom lärpojke att
springa efter bränvin åt gesällerna; bjöd ni mig nånsin
något, så var det bränvin; och se här» — han pekade
på ärret i pannan — »här är det gesällbrev, jag fick av
er. Det första ni gav mig, sedan jag blev gesäll, var
ett rus. Nu, när det är för sent för mig att sluta upp
med det eländiga bränvinet, nu när jag blivit fördärvad
till kropp och själ genom edra lärdomar och de kamrater,
ni lät mig få, utan att ens varna mig, än mindre stödja
mig, den okunnige och värnlöse pojken, i min ojämna
kamp mot dem — nu måtte ni känna er nöjd.»

Tedell skrattade åt honom. Rådde han för att pojken
börjat supa? Det hade han icke ens vetat!

Och därmed var hans samvete fredat.

Naturligtvis kunde kamraterna ej skiljas från
Gustafsson utan »tårar». De »skramlade» till ett helt stop, och
det levdes ett lustigt liv på värkstaden den natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free