Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
Ett par år därefter, en kall vinterdag, satt Pettersson
och läste en tidning. Plötsligen släpte han den och
utbrast: »Å kors i fridens eviga namn, gick det så med
honom!»
»Vad ?»... »Vem ?» ... »Vad var det ?»... »Läs!» ...
»Tala om!» ljöd det på en gång och allas blickar riktades
på honom.
»Hör på», svarade han och läste:
»Ihjälfrusen. Sistlidne torsdag hittades i en snödriva
strax utom Örebro liket efter en person, som, enligt hos
liket funna papper, i livstiden varit skomakaregesällen Karl
Gustafsson från Nora. Den döde, som synbarligen fört
ett mycket utsvävande liv, hade uppehållit sig i staden
några dagar. Han var högst illa klädd och fullkomligt
utblottad, om man undantar, att han på högra lillfingret
hade en slät guldring.»
Åhörarne voro stumma en stund. Pettersson bröt
själv tystnaden.
»Det var en värkligen präktig pojke. Gott hjärta hade
han — kanske för gott... Vi måste tömma ett glas för
hans minne. — Axel, spring efter ett halvstop! Men gå
inte till magasinet, utan till Grönlundskan, för där har
jag krita. Säg henne att hon skall få pängar i morgon.»
Lärpojken gick och kom tillbaka med bränvinet. Man
söp ur varenda tår »på rak arm». Glaset var detsamma
som i forna dagar, och lärpojken fick — enligt gammal
sed — ett halft glas bränvin, när de andra fingo ett fullt.
Även han skulle ju fira Kalle Gustafssons minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
