Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - En enda gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENDA GÅNG
91
»Åhå! En blond och en mörk. Du blev kär i den
blonda, förstås. Och så ha vi letat fram en flamma till!»
»Nej. De voro bara respektive åtta och tio år. För
öfrigt voro de ljusa bägge två, men ingalunda lika för
det. Nanna, den yngsta, var ett det sötaste och älskligaste
barn man kunde få se, och hon vart min synnerliga favorit.
Vänskapen underhölls från min sida genom ett aldrig
sinande förråd av karameller, leksaker, bilderböcker och
dylikt.»
»Det var således frun?»
»Nej, det var ingen als, hör du ju... När jag for
därifrån var, tror jag, saknaden ömsesidig, och jag lovade
gubben att inte underlåta att hälsa på, ifall mina vägar
gingo förbi där någon gång.
Detta inträffade inte förr än åtta år därefter. Jag
hade utvärkat mig en månads tjänstledighet av firman och
var just på hemväg. Tåget stod vid en station, som inte
hos mig väckte några särskilda hågkomster, kanske mest
därför, att jag stirrade upp i luften med huvudet fullt av
funderingar — ja, jag har inte påstått, att de voro av
någon säideles djupsinnig art. Då ljöd plötsligt en glatt
överraskad stämma:
»Å, se ingeniör Enqvist! Det var riktigt roligt att
få se dig. Nu kommer du för att hälsa på mig?»
»Nej, jag står just på hemväg!»
»Ja, om du så stode på väg till häcklefjäll, så kommer
du ingen vart förr än du varit hemma hos mig ett slag.»
Han förhöll sig lika resolut under de parlamentarier,
som följde, och resultatet blev, att jag avbröt järnvägsresan
och satte mig upp i hans vagn. Samtalsämnena voro
legio, och innan jag visste ordet av, voro vi framme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
