Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
dersökning gav vid handen att den dödas utmärglade
kropp formligen var översållad av blånader och sårnader.
Andersson stod under tiden och hångrinade.
»Nu lipar hon inte mer», sade han med en
handrörelse mot hustrun.
»Mycket har jag varit med om», sade stadsfiskalen,
»men knappast något otäckare. Vad har hon inte fått
utstå, innan hon drevs i döden! Och där står hennes
plågoande, uslare än det värsta rovdjur. Det är bäst att
taga med honom till finkan.»
De båda medföljande konstaplarne togo hand om
Andersson, som skrek och svor och gjorde starkt motstånd.
Det vidriga uppträdet vid upptäckten av fru
Anderssons självmord relaterades i bladen, och en tidning
påyrkade att Andersson skulle åtalas som vållande till
hustruns död.
Den allmänna opinionen gick i samma riktning, och
stadsfiskalen stämde Andersson.
Hela staden intresserade sig för rättegången, så
mycket mer som man visste, att borgmästaren var mycket
förargad däröver och grälat upp stadsfiskalen på
skärpen. »Käringen är ju i alla fall död, och sakfälles
Andersson, har det ju ingen annan effekt än att han blir avsatt
och fattigvården får ta hand om honom», tyckte
borgmästaren.
Under rättegången — som hade stort tillopp av
åhörare — var indignationen allmän över borgmästarens sätt
att leda förhöret. Anderssons vid självmordets upptäckande
närvarande grannar hördes som vitnen. De äkta männen
hade icke själva riktigt rent mjöl i påsen och voro ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
