Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIVEN I DÖDEN
133
benägna för att göra alt för stor affär av att Andersson
varit supig och misshandlat hustrun. Hustrurna voro
positivare, men borgmästaren konfunderade dem med
konstiga frågor, så att de ibland svarade alldeles tvärt emot
sitt hjärtas mening, och när detta ej passade honom,
avbröt han dem med ett rytande om att vad de sade ej
hörde till saken.
Då Andersson sålunda märkte, att han hade
medhåll, blev han fräck. Han hade varit sparsam och lämnat
rikliga hushållspängar hemma. Men hustrun var
oförmögen att hushålla, och på sista tiden hade hon skickat
alt hon kunnat få löst till sonen.
»Nå, men blåmärkena och sårnaderna då?» frågade
stadsfiskalen.
Dem visste Andersson ingenting om. Hon hade
svim-ningsanfall ibland och hade väl sålunda fallit och slagit sig.
Till andra rättegångsdagen hade stadsfiskalen som
vitnen instämt Anderssons hyresgäster. Särskilt väntade
man sig, att Jesper Alkvists vitnesmål skulle bli avgörande.
Han hade, visste man, bott vägg i vägg med Andersson
under dennes välmaktsdagar.
Till såväl stadsfiskalens som allmänhetens stora
överraskning tog Jesper Alkvist emellertid på sin ed, att han
ej kände till, att Andersson varit elak mot sin hustru,
än mindre misshandlat henne. I affärer hade Andersson
alltid varit skötsam, och detsamma hade intygats av flere
köpmän, sade Jesper Alkvist.
Andersson vart ock frikänd.
Samma kväll var Andersson full som en spruta, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
