Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
han satt biand en samling stallbröder på Lindkvistskans
ölsylta.
De gratulerade honom till att ha vunnit rättegången
och tyckte, att han skött sig bra. Alt begrepo de, men
inte huru han kunnat taga bukt på Jesper Alkvist, som
var en sådan kaxe, sedan han blivit rik.
»Jag hade händelsevis tumskruvar på honom»,
svarade Andersson och berättade en del mustiga historier
om huru Jesper Alkvist misshandlat sin hustru. Och ej
nog med det: han förtaide också åtskilliga intressanta
saker om Jespers leveranser till fattigvården och
regementet; om .kalk i mjölet, tuberkulöst kött, korv av
självdöda hästar o. s. v. »Han ser slät ut i synen», slöt
Andersson, »och är så där lagom läsare, att han behåller
de gudliga utan att stöta ifrån sig djävulens barn. Men
en mer fullflätad skälm går inte i ett par skor».
Kamraterna skrattade.
Men en åhörare skrattade inte. Det var
Lindkvistskan. Hon kom ihåg huru lidande fru Alkvist alltid sett
ut. Och Lindkvistskan gick till stadsfiskalen, redogörande
för vad hon hört.
Stadsfiskalen gick till borgmästaren.
»Jag tål inte höra talas om slikt käringskvaller»,
svarade denne.
»Det är ju Anderssons egna ord...»
».... som han häft ur sig i fyllan, ja.»
»Ett faktum är dock, att fru Alkvist är död.»
»Men inte återväcktes hon till livet även om rättegång
anstäldes mot honom! Och hon är väl för resten nu
så ordentligt rutten, att märkena efter hans nyp inte
synas...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
