Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Ett vitne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT VITNE
221
dess tjänare inte ha några andra medel för att motvärka
’villfarelsen’, än ...»
»Jaså.»
Kyrkoherdens ögon gnistrade. Han såg på Per
Larsson. Men denne var så lugn, som hade ingenting hänt.
Och han hade ju endast — därtill uppfordrad — lämnat
äskade upplysningar.
Verkan av våldsåtgärden blev också en helt annan,
än den avsedda.
Man såg i skolläraren martyren för sin tro. Skaror
strömmade för att lyssna på honom.
»Tron hade jag förut», sade han. »Nu har Herren
gett mig kraften. Jag är även i detta hänseende en
annan människa än jag förr varit. Jag hade bestämt
aldrig kunnat höja stridsbanéret, jag hade säkert aldrig
blivit annat än en stilla knäböjare vid korset, om jag
inte fått göra detta offer, om därmed inte stillaståendet
blivit omöjliggjort. Alt, som sedan barndomsdagar legat
begravet i mig, har nu vaknat till liv — Herren vare
tack och lov, att det fick en sådan användning.»
Det vart en religiös väckelse, som spordes vida
omkring. Det var, som hade en dam sprängts och
strömmen med omotståndligt kraft ryckt allting med sig. De
hade gått och frågat sig, släkte efter släkte: Ha vi då
ingen annan uppgift än att gifta oss, få barn, träla ihop
litet åt dem, lämna ifrån oss gården, taga undantag och
så dö? Och nu kom det jublande svaret: Ert lifsmål
är att främja Guds sak på jorden och att efter döden
ingå i hans himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
