- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
480

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

480

SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD

ju t. o. m. beröva er ljuvligheten av edra drömmar !...
Nå i vilken riktning gå de?»

»Gingo de, får ni säga. Ty jag har släpt dem ...
Jo, jag ville bli sångerska. Men det (kostar mycket pängar,
och pappa hade inte råd — har det knappast nu, och
nu är det dessutom för sent... Jag är tjugotvå år. Också
vore det svårt att tänka sig att lämna de gamla. Jag är
ju det enda de ha. Ty sedan bror började gå i skolan
har han ju inte varit annat än tillfällig gäst i hemmet.
Och mig kela och smeka de nu med dubbel kärlek —
kanske just därför att jag är sådan jag är. Jag tänker
ibland, att det är blott högmod av mig att gå så där och
drömma — bara egenkärlek att gå och göra mig själv
till något stort och märkvärdigt, som står så högt över
dem ... Jag är otacksam, högmodig och fantastisk... Men
när jag nu inte kan låta bli att kvida, då jag hotar att
kvävas...»

»Men en tripp ut i världen för tillfället», sade jag sakta.

»Vart skulle jag taga vägen? Mormor är prästänka
i Västergötland, och där är naturligtvis likadant som här.
In till staden! Vad skulle jag göra där? Jag har ingen
uppgift, som väntar mig där, och ingenting att lära —
mor är så kunnig med alt, som en ung flicka behöver
lära sig. Och dessutom: om jag komme ut för ett tillfälle,
så skulle det endast röra upp mina gamla drömmar...
Nej, jag skal! vara här, och lugnar mig nog så småningom.»

Det stormade och sjöd inom mig. Hon satt så nära
mig, att det endast varit att sträcka ut armen för att nå
omkring hennes liv, för att hålla uppe henne, som höll
på att sjunka. Jag kände, att sol skulle ha fallit över vår
stig, om den blivit gemensam, i stället för att eljes våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free