Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSAGA
481
skilda vägar skulle leda ut i misströstans eller
likgiltighetens skymning. Men ... men. Jag var endast en
ritare på ett ritkontor. Och hon vär endast en prästdotter
utan nämvärd hemgift. Jag förbännade det där över de
höga fjällen, vilket hon längtade och trängtade efter —
det där, som gjorde att man icke ens kunde älska, utan
satte sig ned och räknade, i stället för att ge sig helt
åt den ljuvaste i himmel och på jord. Förhållandena icke
blott hindrade en från att bli lycklig — de hindrade en
t. o. m. att drömma livets ljuvaste dröm...
Jag gick och undvek sedan att träffa henne. Jag
hade gjort upp mitt bokslut — jag visste att jag var
bankrutt.
Och med den känslan for jag från prästgården. Elin
var ej nere. Hon låg i huvudvärk, sade pastorskan och
trodde det nog också. Jag visste bättre: hon låg där
uppe ensam och grät, stirrande ut i en natt, som hon
trodde aldrig skulle taga slut.
VI.
Detta var den gamle arkitektens kärlekshistoria, som
jag, sedan jag vann hans vänskap, många gånger fått
löfte om att få höra.
Det hade dröjt med infriandet av löftet, men när det
nu skett, må jag säga att jag kände mig överraskad. Jag
hade ej trott att han gick och bar på ett sådant
ungdomsminne. Det var så olikt denna djupa, trofasta natur, att
ett sådant hjärtesår skulle kunna läkas. Och aldrig under
Saxon: Under kampen Jör bröd. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
