- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
482

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD

vår samvaro hade han låtit förmärka, att det fans. T. o. m.
nu, då vi suto tysta, gripna av berättelsens stämning —
jag för min del harmfull mot de förhållanden, som stått i
vägen för de ungas giftermål — spelade ett leende på
hans läppar.

Han hade efter många års ofta förtvivlat arbete
slutligen av utlandet fått namn, rang och lön. Arbetets
hårdhet hade ej gjort honom bitter utan hans väsen präglades
av en segerlönens stilla glädje, en den kampvunna
positionens reflekterade lugn. Men att han trots detta kunnat
glömma en sådan kärleksdröm som den, han nu skildrat
för mig, det hade jag aldrig trott honom om.

»Nå, hur gick det med henne?» frågade jag, och min
röst skalv till litet, då jag uttalade ordet »henne».

»Hon gifte sig några år därefter. Då kyrkoherden
vart lite äldre och började att bli klen tog han adjunkt,
och som det var en praktisk och bra karl vann han snart
både kyrkoherdeparets och socknemännens förtroende.
Han friade till Elin och fick ja. Då kyrkoherden ej så
långt därefter dog, kallade församlingen adjunkten till
fjärde provpredikant och valde honom. Så fick Elin och
modern stanna i prästgården.»

Jag frågade mig själv om detta giftermål var ett slags
affär mellan adjunkten och församlingen eller om Elin
resignerat och fattat något slags tycke för »en praktisk och
bra karl». Därom yttrade jag dock intet till min gamle vän,
men han såg på mig med en djup, underlig blick, såsom
hade han sett mitt genom mig, och så sade han:

»Om hon glömt mig? Det känner jag inte och vill
inte lära känna det. Jag vill ingenting veta om henne.
Jag har samvetsgrant avslagit Fogelbergs — han har nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free