Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 5. Vildfågeln i skolburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsdagar och ungdomsår
är en tid av lysande expansion. Men redan 1877 börjar en
kris, som leder till en långvarig lågkonjunktur och som vid
början av 1880-talet slutar med en ganska omfattande ekonomisk
krasch, som ledde många bruksherrar till undergången. Även
kopparkungen Carlberg, som hade flera stora företag om
händer och trots sina år alltjämt utvecklade en outtömlig energi,
hade vissa svårigheter att dras med, men övervann dem i stort
sett.
Om Kaveltorp med sitt fula läge och sina dystra
omgivningar liknade ett Inferno, så var Bångbro rent paradisiskt
vackert, berättar Kata Dalström och gläder sig över den nya
omgivningen. Till Bångbro medföljde också flera av de bästa
arbetarna från Kaveltorp. Till Kata Marias stora glädje.
Nu börjar enligt Kata Dalströms egen utsago ett nytt skede
i hennes liv. Härtill bidrog- ej blott flyttningen till Bångbro
utan lika mycket den omständigheten, att hon sändes till den
s. k. Risbergska skolan i Örebro. Kata Maria var icke
särdeles belåten med denna anordning. Dels var hon ”utpräglad
individualist”, som hennes guvernant uttryckte sig, och kunde
icke tåla läxtvång utan ville studera på egen hand. Dels var
det oändligt mycket angenämare att ”rida vall hästarna”
samman med kokarpojkarna än att läsa läxor. Hon var en yster
men skicklig ryttarinna, kanske väl vild i kappridningen med
sina vänner kokarpojkarna. När hon i spetsen för sina
kokarpojkar i vild fart sprängde över vägar och gärden, var hon
halvt om halvt en skräck för orten. Allt folket förfasade
sig över ”professorns Maria”, som hon kallades, och många
sade — skriver hon i sina anteckningar om barndomen — att
det nog aldrig skulle bli folk av henne. ”På sätt och vis har
nog den spådomen slagit in”, tillägger hon sarkastiskt och
själv-ironiskt.
En gammal åttioårig gubbe, som i sin ungdom var
kuskpojke hos professor Carlberg, har berättat följande: En dag
skulle Kata Maria på barnbjudning hos en bruksägarefamilj i
trakten. Kuskpojken skulle skjutsa henne i släde. När han
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
