Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 5. Vildfågeln i skolburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vildfågeln i skolburen
kör fram, kastar sig flickan om hans hals och kysser honom
i allas åsyn, så glad var hon över färden. Men de andra
drängarna hånade honom och sade: ”Jaså, du låter flickor kyssa
dig!” Sen vågade jag aldrig skjutsa för den unga fröken mer.
Ja, hon var en riktig yrhätta och pojkar tyckte hon om. Så
långt den gamle, som i sin ungdom fick en kyss av Kata
Dalström.
Under resan från Bångbro till Örebro fick den unga flickan
för första gång den känslan, att nu hade hon blott sig själv
att lita till. Denna känsla släppte henne aldrig sedan och den
blev, intygar hon själv, styrkan i hennes kampfyllda liv.
Om sitt möte med skolföreståndarinnan, ”som sedermera helt
ofrivilligt skulle fostra mig till den kampglada och stridslystna
varelse jag är”, berättar hon helt kort, men tillägger de
betydelsefulla orden: ”Och om jag ej har henne annat att tacka
för, så har jag henne att tacka för hela den säregna riktning
mitt hela jag fick under denna kampperiod. Och min skoltid
blev den yppersta förskola till mitt blivande agitatorsarbete.”
Då sålunda Kata Dalström själv tillmätt sin skol- och
ungdomstid i Örebro ett avgörande inflytande på sitt livs
kommande gestaltning och gärning, måste vi ägna detta avsnitt av
hennes växlingsrika levnad ett närmare studium.
Kata Maria var 11 år, när hon kom till skolan i Örebro, där
hon efter kort tid blev s. k. helpensionär, det vill säga både
bodde, åt och åtnjöt undervisning inom skolan. Hon skildrar
sig själv som ”ett säreget barn, ful, med stora, bruna ögon
och linvitt hår, egendomlig och tvär på samma gång som
oförvägen och yster. Ovan vid andra kamrater än kokarpojkarna,
hade jag till ytterlighet svårt att komma till rätta med hela
den kacklande hopen av små kycklingar”. Även i dessa ord
spåra vi den självmedvetenhet och yverborenhet, som kom att
prägla hennes kommande liv i hög grad.
Man brydde sig icke om att undersöka hennes kunskaper,
utan bestämde utan vidare, att hon skulle in i II övre klassen.
Då hon var sina kamrater vida överlägsen, vande hon sig från
3—Kata Dalström.
— 33 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
