Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognande år - 16. Visbytiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mognande år
hon bli. Det var inte frågan om det. Hennes temperament
var minsann häftigt och explosivt nog. Men det var en
bullrande, hastigt övergående vrede, som ingen tog så värst på
allvar. För min far däremot, fortsätter Ruth Stjernstedt, kunde
vi barn vara nog så rädda. Han syntes oss tystlåten, myndig
och gåtfull, oåtkomlig och respektingivande i sitt lugn. Han
blev nämligen, i motsats till vår mor, ytterst sällan häftig eller
förgick sig, men hans tysta ogillande var ofantligt mycket mera
skräckingivande än vår mors stormande lynnesutbrott. Gentemot
vår far stodo emellertid vi barn egentligen på samma plan som
vår mor, solidariskt angelägna att avvärja varje uttryck för hans
misshumör. Och när vår mor därför blev ond på oss någon
gång, så var detta som oftast vid tanken på vad vår far skulle
säga om saken. ”Jo, nu ha ni ställt till det trevligt”, kunde hon
säga oss. ”Nu få vi pappa på dåligt humör.” Detta ”vi” ingav
oss en känsla av trygghet. Bakom det hade man betäckning
och skydd.
Härefter övergår Kata Dalströms äldsta dotter till att ge
en föreställning om den pedagogik, som hennes mor tillämpade
i sin uppfostran av barnen, en pedagogik, som utmärkt
avspeglar det radikala åttiotalets idéer på detta område.
Hade vår mor själv ingen pedagogisk plan för sin
uppfostran, spörjer hon. Jo, det hade hon visst. Redan
tidigt blevo vi barn på det klara med, att vi voro föremål
för en, från vår mors sida, fullt medveten och för den tiden,
ja även för vår tid, synnerligen modern uppfostran. Och
vår mor stödde sina uppfostringsmetoder på auktoriteter. Vi
barn fingo sålunda tidigt veta, att vi uppfostrades så som en
stor författare, som hette Rousseau, ville att barn och
ungdom skulle uppfostras. Och så var det någon som hette Georges
Sand, som också åberopades, och en väninna till vår mor, och
hon hette Ellen Key. Frihet framför allt, hette ledstjärnan
för denna moderna uppfostran. Frihet för karaktären att
dana sig själv. Vad som kunde vara krokigt skulle lämnas
åt naturen att med tiden av egna inneboende krafter växa sig
— 88 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
