Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 30. Kata Dalströms första kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
rande samt förtroendeman för träarbetarförbundet, Ernst
Blomberg, järn- och metalls förtroendeman, Andreasson, skräddarnas
dito, muraren Persson från Malmö jämte allt vad vi hade av
krafter inom partiet. Att få frågan om bildandet av
landsorganisationen klar mötte inga svårigheter, men desto skarpare
stod striden om tvångsanslutningen till partiet. Jag för min
del ansåg det absolut nödvändigt att få det fastslaget, att alla
fackföreningar skulle efter viss tid vara anslutna till partiet.
Det var en livsfråga för partiet, trodde jag, och jag slogs som
en galning härför.” På samma sida som fru Kata stredo bl. a.
Sterky och Nils Persson, den senare med listens vapen, säger
hon; hon själv och Fredrik Sterky kämpade öppet och ärligt.
Hon har en smula böjelse ibland, den goda Kata, att
framställa sig och dem hon för tillfället slåss samman med i den
politiska ärlighetens bengaliska belysning. Trots att hon som
alla andra syndiga människoi’ visst icke alldeles förkastade
varjehanda små finter. Hon skulle ju varit en politisk
övermänniska eljest! Men även när hon som här tadlar sin nästa
och prisar sig själv är hon utan skrymt och hyckleri. Hon är
i god tro. Med en naiv öppenhet lägger hon fram i dagen sitt
inre.
På kongressen äro meningarna i den stora stridsfrågan
tämligen jämt fördelade. ”Efter ett anförande av Blomberg mot
tvångsanslutningen fick jag ordet”, skildrar hon läget, då
avgörandet skall falla. ”Jag for upp som en galning och
försvarade det rättmätiga i våra fordringar på, att de organiserade
arbetarna skulle tillhöra partiet och ropade: de som bekämpa
oss i denna fråga äro förrädare mot vår sak, de ha ej rent
bröd i påsen!” I en parentes tillägger hon här följande för
hennes hjärta och karaktäi* lika hedersamma ord: ”Vad jag
ångrar de orden; de sårade Ernst Blomberg hårt, och han var
redan då ej stark och jag önskar de aldrig sagts.”
Den mening Kata Dalström företrädde segrade i en
förberedande votering — hon tillägger att hon senare önskat att
hennes mening icke segrat — och hon blev jämte Sterky, Lindqvist
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
