Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 40. Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
tande svarade han: ”Det vara bara sommar nu.” Medan vi
stodo och talade, kommo ett par lappar körande; de hade varit
och provianterat. De båtformiga akjorna eller pulkorna voro
fullastade och packningen väl surrad, och det behövdes
sannerligen, ty lapparna hade all möda att på sina skidor följa efter
de bångstyriga renarna. Det såg pittoreskt ut, när den ene av
renarna gjorde språng på språng. Färden gick över
Luossa-järvisjöns öde, frusna vatten, och snart försvunno både lappar
och renar i dimman, likt sagofigurer.
Nu var tid att vända om hem. På aftonen skulle jag tala
om ”Den moderna arbetarrörelsen”. Det kändes egendomligt
att här, 15 mil norr om polcirkeln, förkunna socialismens
befriande idéer för en vaken stam av arbetare och nybyggare.
Jag skulle tala i en danslokal, oeldad och kall. När jag kom
hem, var det tid att gå dit. Fullt med folk hade infunnit sig,
och det värmde mig i kölden. Mot all vana nödgades jag tala
i full resdräkt och med lappskor på fotterna till och med, men
det gick bra.
På fredagen skulle vi vända åter till Malmberget. Tåget
skulle gå kl. 2,40 e. m. — sades det; vi måste alltså vara
därnere till den tiden och beväpna oss med tålamod ifall vi fingo
”långväntan”. Dessförinnan skulle vi äta en duktig
frukost-middag på vårt matställe och sedan tåga ned till stationen. Vi
skulle nere hos Grens förse oss med ett par ljus att lysa upp
finkan med, jämte ett halvt kg. käx, så hade Kramer bestämt.
”Vi få kanske ingen mat förrän i morron bitti, och då behövs
det”, tilläde den vid slika färder vane’ Kramer.
Båda delarna voro ytterst välbehövliga, och vi prisade
Kramers vishet på hemfärden. När vi kommo till stationen, fingo
vi den underrättelsen, att tåget ej var kommet ännu — alltså
en väntanstid på minst ett par timmar. Ingen annan råd fanns
än att gå in på ett av de s. k. kaféerna i en av kåkarna därnere.
Det kafé, vi valt, bestod av ett enda lågt otapetserat rum, ett
långt omålat träbord på ena väggen och för resten träbänkar
på bockar; detta var hela möbleringen. Som en enda ström
— 271 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
