Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 40. Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga härjartåg
gingo arbetarna in och ut, kaffekoppar i hundratal serverades
säkerligen där dagligen. Kaffet var skralt och serverades utan
grädde, men man var belåten ha något att fördriva tiden med.
I ena hörnet av detta kafé befann sig en musikautomat, som
för en femöring spelade en massa välkända melodier. Också
här förföljdes jag av Kväsarvalsen, som ljöd omväxlande med
andra stockholmsslagdängor. Röken stod tjock och vilken lukt
den okristliga ryska tobaken sprider! Och man röker knappt
annan tobak häruppe. Jag blev sjuk av bara lukten och
nödgades bege mig ut i friska luften en stund. Slutligen kom tåget
och skulle antagligen gå kl. 6 — så löd sista rapporten; och
vi kommo verkligen i väg vid denna tid. Men nu kunde vi ej
beräkna vara i Gällivara före kl. 12 på natten. Vi hade ätit
frukostmiddag i Luossavara, men det var också allt. Till all
lycka hade vi käxen med oss. Vi ’Stego in och bemannade oss
med tålamod. I ena ändan av finkan sutto en skara rallare ooh
spelade kort på en rallarskuff j1 de liknade en skara cowboys
från vilda västern i sina ibredskyggiga hattar. Ett ljus hade
de satt fast på en järnkrok i vagnsväggen, och detta kastade
ett matt, oroligt sken över den egendomliga bilden. Lårar,
tomma mjölkflaskor, rallarskuffar och säckar voro, liksom på
uppfärden, huller om buller inkastade i finkan — och bland all
denna bråte sutto människorna på huk som stora fåglar. Vi
slogo oss ner i andra ändan av vagnen, där bl. a. även ett
skrivbord tronade bland det övriga godset. Det gällde nu bara
att hålla humöret uppe, något som lyckades utmärkt. Trångt
var det, när vi kommo in, men värre blev det under vägen. Vid
snart sagt varje hållplats kommo nya passagerare till. Snart
tornade skuffar och säckar upp sig ända till taket, människorna
sutto uppkrupna överallt, så att det blev ont om sittplatser.
Jag hade sökt ut ett hörn åt mig. Kramer hade, alltid
påpass-lig, fattat posto på skrivbordet, och Lundberg stod. Jag höll
på att bli grinig, sömnig och sönderskakad som jag blivit under
1 Koffert.
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
