Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 43. Kata Dalström och Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mot dog mkyrkan
och nåden blev från början Luthers lära motbjudande för alla
dem, som fordrade mer än ord. Och han råkade även i strid
med alla dem, som hade någon självkänsla kvar.” Här ha vi
två springande punkter i Kata Dalströms livsåskådning. Hon
fäste sig icke mycket vid tro eller otro, vid ord eller formler,
hon dömde alltid efter gärningarna, själv en gärningarnas
människa i hjärta, blod och ande, en aldrig vilande kämpe. Och
hon ägde självkänsla! Icke för intet flöt i hennes ådror de
gamla bergslagsmännens, de självmedvetna bruksherrarnas blod.
Hon böjde aldrig huvudet, tiggde aldrig om nåd varken inför
människor eller Gud. Hon var icke utan sin Gud, tvärtom!
Men hon umgicks med honom på sitt sätt, som med en like och
vän. Hon höll Vår herre i ära, men hon krusade honom icke.
Hon kunde både slåss, munhuggas och skämta med honom.
Men hon övergav honom aldrig, hon kämpade till sin död för
hans ära, hon föll i strid för hans upprättelse. En gammal,
grå kvinna med svärd i näven!
Kata Dalström tar genast parti för den store humanisten
Erasmus av Rotterdam mot Luther och fäller till och med
ett försonande ord om katolicismen, mot vars påvevälde,
inkvisition och kättarbål hon eljest i flera föredrag drar i oförsonlig
härnad. Hon tar också parti mot Luther och för Melanckton i
striden om gärningarnas betydelse. Hon redogör för de
lutherska dogmernas och bekännelseskrifternas tillkomst,
schmalkal-diska artiklarna, katekesen etc. och utbrister upprörd och arg:
”Och så var den lutherska dogmatiken färdig, redo att smida
människorna i ännu odrägligare bojor än den katolska läran,
i vilken det finns logik och sammanhang, vilket totalt saknas
i de lutherska på paulismen vilande bekännelseskrifterna. Rent
ohygglig är den lutherska helvetesläran med sin dogm om evig
salighet eller evig osalighet, baserad på den mest fasaväckande
vantolkning av Jesus’ av Nasaret evangelier. I Sverge ha vi
denna lutherska lära — oantaglig för tänkande utvecklade
människor, stående i skarpaste strid med läran om att Gud är
kärleken”.
— 288 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
