Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturella strävanden och insatser - 58. ”Boken är starkare än svärdet och farligare än hötjugorna”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturella strävanden och insatser
sina föreläsningar arbetarna att i sina folkparker uppföra god
teater och utföra go.d musik. Hon gör propaganda för de av
Karl Erik Forsslund på Frams förlag redigerade dramatiska
skrifterna för teateramatörer, den s. k. folkets-husdramatiken.
Kata Dalström har även själv som vi sett försökt sig som
författarinna. Hon har utgivit trenne litterära arbeten, alla
inom mytologins, inom sagornas och sägnernas område. Det
är de tre verken Nordiska gudasagor, Nordiska hjältesagor
och Grekiska gudasagor, om vilkas tillkomst förut är berättat.
Dessa arbeten ha ingen starkare konstnärlig stil, och några nya
synpunkter på de gamla myterna ge de väl icke, men de äro
skrivna med stor kärlek till ämnet, de ha en vederhäftig
framställning och sagorna äro ledigt och raskt berättade. I sitt
företal till Nordiska gudasagor anger hon på ett sympatiskt
anspråkslöst sätt syftet med utgivandet. Mitt hopp är, skriver
hon, att dessa uråldriga sagor måtte uppväcka hos de unga håg
för djupare, mera ingående studier av de olika folkens
mytologiska föreställningar, på samma gång som jag hoppas de ungas
fantasi skall tilltalas av dessa sagor, som gått i arv från fäder
till söner och under den gamla nordmannatiden danat så många
karaktärsfasta män och viljestarka kvinnor, vilkas liv fyllt oss
med beundran. Ett vackrare syfte kan man icke ställa sig.
Intressant är att se, att vad som hos de gamla framför allt annat
tilltalade Kata Dalström är karaktärsfastheten och viljestyrkan,
egenskaper som man återfinner hos henne själv. För den
hedniska gudatro, som kunnat fostra karaktärer och viljor, hade
Kata Dalström i själva verket mycket starkare sympati än för
en sådan kristen lära, vilken gör människorna till slavnaturer,
krälande i stoftet, tiggande om Guds nåd och barmhärtighet,
glömmande den stolhet och höghet, som är människans
adelsmärke. På samma sätt förstå vi, att Kata Dalström skulle
tilltalas av de helleniska guda- och hjältesagorna, av dessa djupt
mänskliga, ofta tragiskt mörka öden och gestalter, för vilka
tapperheten och skönhetslidelsen äro så utmärkande.
— 412 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
