Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturella strävanden och insatser - 59. ”Konsten visar vägen ut ur mörkret”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Konsten visar vägen ut ur mörkret”
Femtionionde kapitlet.
»Konsten visar vägen ut ur mörkret.»
Nästan i än högre grad än litteraturen älskade Kata Dalström
konsten. Denna ”tattarkäring”, såsom de rika och förnäma
nåderna på godsen och bruken titulerade henne för hennes
anspråkslösa, torftiga yttres och drastiska ordvals skull, har i
själva verket gjort mer för konsten och konstintressets
väckande i vårt land än mången slottsherre och slottsfru, som
insatt ståtliga tavelgallerier på sina herresäten. Ty Kata
Dalström behöll icke för sig själv konstens skönhetsvärld, utan hon
sökte på allt sätt föra den ut till folket, till de i mörker, fulhet
och fattigdom levande proletärerna.
— Det är arbetarna, som behöva konsten, ni rika kan gott
vara den förutan. För resten ha ni ingen kärlek till den, det
är bara prål och högfärd! utropade hon en gång i en diskussion,
när de ryska arbetarna beskylldes för att under revolutionen
ha ödelagt konstskatterna i Ryssland.
Kata Dalström älskade konstens skapelser med en innerlig
värme och glöd. Konsten visar vägen ut ur mörkret, sade hon
i ett av sina föredrag. Museerna och konstsamlingarna voro
hennes vallfartsorter. När hon någon gång var hemma i
Stockholm över en söndag, gick hon alltid till Nationalmuseum,
Skansen eller Nordiska museet. När man då en
söndagsmorgon mötte henne, vandrande utmed Strömmen, som hon
älskade, och sporde henne, vart hon ämnade sig, kom svaret:
— Till gudstjänsten begriper du väl, till Nationalmuseum, jag
har alltid min gudstjänst där.
I utlandet sökte hon först upp museerna. Hon gjorde under
sitt växlingsrika liv många resor till främmande länder, och
säkerligen drogo henne konstsamlingarna lika mycket som folken
och kongresserna. Ännu när hon låg på sitt sista sjukläger
— 413 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
