- Project Runeberg -  Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten : en krönika /
513

(1930) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 70. Sjukdom och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjukdom och död

Ti min sang staar i vaar
bak den barm, som var haard,
og gjør klar,
hvem jeg var.

Syng mig frem
over hav,
syng mig hjem
til en grav
i vor jord
hos min mor.

Till en av sina vänner sade hon: Jag är viss om, att vad jag
förkunnat varit sant och rätt. Till en annan sade hon: Hela
mitt liv har jag älskat arbetarna. När jag känt mig lyckligast
har det alltid varit, då jag vistats bland arbetare. Till sina
anhöriga sade hon: Jag har älskat alla mina barn lika högt, inget
förmer än det andra.

Dödskampen varade flera timmar. Icke ens döden hade lätt
att besegra hennes tappra hjärta. När hennes närmaste
vänner kommo för att taga det sista avskedet, var hon medvetslös.

Den 11 december 1923 när aftonen nalkades slutade hennes
arbets- och kampfyllda liv. Hon var då 65 år gammal.

Budet om Kata Dalströms död flög över landet. I de hundra
tusen arbetarhemmen, från Skånes statarstugor till Lapplands
gruvarbetarbostäder rådde en djup och allvarlig sorg.
Agitatorer, som de dagarna hemkommo från sina resor berättade,
att förstämningen ej sällan var så stark, att arbetarna på sina
arbetsplatser icke kunde arbeta med samma fart som eljest,
kvinnorna syntes ofta gråta och barnen sutto tysta i sina
vrår. Vad säger icke detta, att barnen sutto tysta, ty ”Kata
vara död”? En torparflicka i Dalarna gick i de dagarna — så
berättades det — med sin mor ut till kon, som skulle ha hö.
När flickan och modern trädde in i fähuset, råmade kon. ”Tyst,
vet du inte att Kata är död”, sade flickan förebrående till
djuret. Anekdoten är belysande. Endast den stora sorgen griper

33—Kata Dalström.

— 513 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 19 19:43:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kata/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free