Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
att han icke var nogräknad om medlen i sina inre
fejder i partiet, hans pamfletter och intriger voro makabra, men
skyler man blott icke över dessa drag och gör honom till en
marsipangubbe, så blir hans gestalt mänskligt tilltalande och
stor, ty han hade många och goda sidor. Han var en
renässansfigur och i detta avseende är han icke olik Kata.
Blodfulla, bristfärdiga av inre kraft och spänning, övermänskligt
energiska och äventyrsälskande, högmodiga och ödmjuka på
en och samma gång, sentimentala och grandiost
humoristiska, som besatta av djävulen och utkorade av Gud, lejon,
korp och menlöst får, profet och påve, oxdrivare och Herrens
fi-skafängare — vilka gestalter dessa båda och en lång rad andra
liknande för den som en gång om hundra år skall bli denna
tids och denna rörelses hävdatecknare, då vidderna blånat och
perspektiven fördjupats och alla nu levande ligga i sina gravar!
Ja, de voro icke de enda, Mäster Palm och Kata; de allra flesta
av dem som uppbyggt den svenska arbetarrörelsen träda, ju
mer tiden lider, fram som gestalter från renässansens tider:
märgfulla, maktlystna, outtömliga på kraft, dråpeliga,
stormodiga, säregna, fulla av ingivelser, rasande; eller ock konungsliga,
hövdingalike, tunga som kistor, fyllda av järn och grått bly.
Men till olikhet med renässansens män alla burna av detta
sociala patos, som besegrar alla hinder och förvandlar själva
nederlagen till segrar.
Tag Hj. Branting, som Kata Dalström länge så högt
beundrade för att sedan så ivrigt bekämpa. Kastar icke hans
sekelgestalt samma skugga som de stora renässanspåvarna? Har
han icke något av Gustav Vasa och Henrik IV? Vad som hos
Hj. Branting mest imponerar är icke hans talekonst, ehuru klar,
artistisk och övertygande, icke hans journalistiska stil, ehuru
stram, koncentrerad och träffande, icke hans parlamentariska
triumfer, ehuru märkliga och fortlöpande i ett städse stegrat
tempo, icke hans egenskaper som partiledare, ehuru enastående
genom sin förening av djärvhet och måtta, rättvisa och fasthet,
vidsyn och disciplinär myndighet, icke hans statsmannabragder.
— 570 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
