Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haglig person, bevars! För det förra hjältedådet kom
ingen fast, för det senare blefvo tillställarne inmanade
i karcer. Men jag blef ej mera populär för den skull
#
— tvärtom.
Nå — hela detta lif af storm i ett vattenglas
verkade otroligt uppfriskande och lifgifvande på mig.
Min forna käcka energi kom igen, mitt tunga, inbillade
martyrskap var förbytt i utmanande öfvermod, och jag
hade för det mesta glädjen att behålla de välborna
skrattarne på min sida. Det var ett helt lustigt och
ganska oförskämdt guerillakrig med opinionen i staden
och de lärda magistrarne vid gymnasiet, hvars slut
visserligen blef ett slags nederlag för mig, men ett
nederlag, som märkvärdigtvis gaf mig ett betydligt
krigsbyte och nya stora utsikter för framtiden.
Bland stadens unga damer blef jag icke fullt så
mycket hatad som bland ungherrarna, eller blef jag
det, så blef jag det på ett sätt, som ägde fördelen att
mycket lätt kunna omvändas i motsatsen, såsom ofta
lyckligtvis är fallet med det älskvärdare svaga könet.
Det stod en doft af egenkärlek omkring mig, som
jag var mycket medveten om och som jag sorgfälligt
bevarade och utvecklade såsom ett särdeles dyrbart
godt. Jag hade varit på väg att förlora hela denna
briljanta atmosfär af öfversitteri och elegant
själfbe-undran, hvilken är så mäktig i umgänget med de goda
medmänniskorna och så djupt nödvändig för ait för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
