Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värfva och bibehålla sitt anseende hos dem. Utan
denna egenkärlek skulle jag ha gjort en mycket slät
figur och blifvit obönhörligt engång för alla inregistrerad
bland de andens pauvres honteux, hvilka öfverallt i de
kristliga samfunden bilda haie för att hylla den
skrytande och braskande medelmåttan, som vet att hålla
sig framme och därför äfven blir framhållen af andra.
Det varde mig förlåtet, om jag icke opåtald ville
intaga denna väntande lediga plats i egenkärlekens
följe, utan föredrog att själf vara den egenkäre och bli
hatad, men äfven beundrad efter förtjänst. Det lyckades
mig förträffligt att blifva bådadera — långt mer än
hvad min anspråkslösa förtjänst egentligen var.
Jag vet mig aldrig i lifvet ha varit mera
angelägen om och lagt mig mera ut efter de tongifvandes
sällskap och protektion. Min fåfänga var icke den
ensamt bestämmande därvidlag, det skedde också af
politisk och beräknande klokhet, ty jag ville ytterst
ogärna bekväma mig att i sällskapslifvet ställa mitt
ganska betydligt utvecklade lefnadsvett i skuggan för
t. ex. konrektor Polvianders mera myndiga och
faderliga, än spirituella sätt att vara. Jag visste förträffligt
med mig, att jag besatt det fina umgängets konst i
betydligt högre grad än mina ämbetsbröder, och jag ville
alls ej sätta mitt ljus under någon skäppa, det hade
varit både opraktiskt och ledsamt för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
