Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kymrat honom stort. Han fick värme och kläder och
vila där, — mera behövde han icke i början. Senare
begynte han grubbla över sitt dåd. Fängelsepastorn
kom till honom med religionens förlåtelse och tröst,
men Lehtimaa hade sina egna tankar om mordet. Fastän
han kanske i grunden längtade efter den försoning
pastorn talade om, hängde han fast vid sin idé om att han
var ett Guds verktyg. Han kände ingen egentlig ånger
och var så förbehållsam att pastorn ansåg rättvisans
korsfrågor vara mera på sin plats gentemot honom, än
religionens tröst.
Rotegubbens viskning väckte till livs hos honom
hans innersta, tysta hopp om upprättelse och
ersättning för allt, vad han oskyldigt lidit. Nu hade han att
tacka sin förbehållsamhet mot pastorn för de nya
möjligheterna att bli frikänd. Egentligen hade det aldrig
fallit honom in att han skulle bli fälld, ty han kände
sig icke skyldig. Hans stora bitterhet hade förkvävt
alla milda tankar på ånger, och i fängelset hade den
icke avtagit; — tvärtom, den hade vuxit. Han
intalade sig under de långa enformiga dygnen där, att Kalle
Pihl aldrig fått sitt straff, om icke han själv skipat rätt,
intalad därtill av en högre makt.
Det värsta var mordet på Anna Mellilä, — Guds
verktyg skulle ju egentligen icke träffa henne. Det
hade skett omedelbart som självförsvar; — kanske
egentligen för att hon skrikande sprang undan och bad
att han icke skulle mörda henne* Han kände sig ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
