Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyldig, när han tänkte på henne, och i hans oklara
föreställningar om sitt uppträdande för domstolen hade
det alltid varit hans avsikt att erkänna detta. Denna
avsikt hade givit honom gott samvete ända hittills.
Nu stod han plötsligen ansikte mot ansikte med
domaren, tankarna flögo oordnade omkring i hans
hjärna, som aldrig utmärkt sig för klarhet, rotegubben
hade väckt hans hopp, här var ingen tid att besinna
sig. Samvetet är ett besynnerligt ting. Mitt i de
orediga tankarnas virrvarr kom Lehtimaa ihåg en mängd
detaljer från mordnatten, som han tänkt noga över i
fängelset, och alla dessa detaljer voro hoppingivande
för honom.
Det enda tydliga beviset mot honom var hans yxa,
som han glömt på Uramo efter mordet, men den hade
han icke heller märkt på något vis, och den var lik alla
andra yxor i trakten. Självbevarelsedriften gav honom
en styrka, som han icke känt av på länge, och alla hans
tankar hakade sig med den drunknandes förtvivlade
grepp fast vid tanken om den gamla gudomliga
missionen. Om Gud ville att han skulle gå fri, så var det orätt
av honom att hindra Guds vilja med några förhastade
bekännelser och sålunda beröva Honom hans utvalda
verktyg, vars gärningar den mänskliga rättvisan icke
kunde bedöma.
Lehtimaa hade långsamt gått fram mitt på golvet
och stannade framför domaren med en klumpig, men
nästan självmedveten liten bock. Så förde han hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
