Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, så kunde han lämna den sjuka i ro; han såg ju
att hon yrade!
Kapten Thoreld drog sig hastigt tillbaka,
förklarande att han visst icke anat att det stod så illa till.
Han bad häradshövdingen vänligt förlåta honom hans
enträgenhet, och då kunde denne icke längre
tillbaka-hålla en förklaring och talade om den österbottniska
kvinnans död. Kapten Thoreld såg mycket förstämd
ut och svarade ingenting. Om en stund frågade han
var den döda kvinnans barn funnos.
— De äro ännu kvar här...
— Sänd dem till Herrö, — det är ju så gott som
min skyldighet att taga hand om dem!
Häradshövdingen nickade gillande, kaptenen satte sig upp i sin vagn
och åkte mycket nedstämd hem igen, medan fru von
Blume under allt häftigare feberanfall fordrade att
han och Louise skulle komma in till henne, så att hon
finge försona dem. Läkaren bragte henne slutligen till
ro med en stor sats kloral, och vid den sovandes bädd
satt häradshövding von Blume i sorgsna tankar.
Fröken Louise lämnade icke sitt rum. Fröken Anne
Charlotte såg upp till henne en gång under nattens lopp, och
fann henne oavklädd i djup och sund sömn. Lyckliga
ungdom! tänkte hon.
En vecka därefter var fru von Blume död. Hon
hade icke haft många rediga timmar efter kapten
Thorelds besök, men han oroade icke längre hennes sjuka
sinnen. Hon dog i den föreställningen att hon bragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
