Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt på rätt igen, hon talade förlåtande om honom och
uppmanade Louise att bli en god hustru för honom.
Louise brast i tårar emot bädden, men modern for med
lätt hand över hennes hår och lugnade henne med
försäkringen att kapten Thoreld lovat att bli en bättre
man för henne än den döda österbottniska kvinnan
spått. Hennes tankar sysslade i det sista med Louises
lycka, och hon motsåg döden utan all bitterhet.
— Jag har inte gjort allt det goda jag kunnat, sade
hon en av de sista dagarna, men jag vet att det blir
mig förlåtet, och jag går glad i döden. Den har aldrig
skrämt mig, — aldrig! tilläde hon långsamt, och en
ensam tår bröt fram under hennes trötta ögonlock.
Hon tog lugnt och med nästan leende min avsked
av de sina. Hon kysste dem alla, från sin gamle far till
den minste gossen, som från sin sjukbädd bars till henne
på hennes önskan. Han hade legat där sedan
välgören-hetsfesten.
— Du är för ung att dö. Du skall bli stor och rask
och god — i prövningen, tilläde hon hoppfullt. Hennes
naturliga, enkla ton talade till de kringstående genom
sitt fullkomliga lugn så starkt att läkaren själv blev
rörd.
Med sin mans hand i sin slocknade hon bort utan
ett ord av klagan, utan en min av sorg. Men bland
gårdsfolket fanns mer än en, som grät, när budet om
hennes stilla död nådde ut bland dem. Det slog dem
alla att här hade den flärdfriaste människa skattat sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
