Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv för de fattigas väl. Hon var ett offer för sin egen
energiska övertygelse om hjälpsamhetens välsignelse
och den uppskrämda egoismens lumpna litenhet. Hon
hade aldrig känt vad det ville säga att tvivla.
Det var ett långt tåg, som i skritt, längs landsvägen
uppe på furuåsarna, följde efter den blomsterprydda
likvagnen en eftermiddag i slutet av augusti. I den
främsta vagnen satt krigsrådet med en lugn, nästan
tillfredsställd min bredvid häradshövdingen, vars
inåtvända stilla blick var stillare än vanligt. De talade icke
många ord, men fadern tryckte emellanåt sin bleka
dotters hand, där hon satt mitt emot på framsätet med
bror August. De hade aldrig haft stora ord för sina
känslor, och ett försök att giva dem det var dem så
motbjudande och främmande som en hädelse. De
lyssnade gärna till andras vältalighet, — häradshövdingen
med en helt liten ryckning i munvinkeln under de stora,
blonda mustascherna, men deras stilla sorg vändes inåt
och smälte långsamt ihop med en resignerad och fast
karaktär, vilken d ödens egen skräck icke förmådde rubba.
Fröken Anne Charlotte satt i den andra vagnen
med röda ögon och alla de små systerbarnen.
Efter dem begravningsgästerna, talrika som
festgästerna på Kotkais, men mindre glada. En fil av
trettio ekipage och ett nästan lika stort antal
underlydande i kärror, vilka deras eget deltagande och ingen
myndig befallning kommenderat ut från stugorna på
Kotkais vidsträckta ägor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
