Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gren till gren med halft utspärrade vingar; den
enda ljudande punkten i granarnas pelarhall.
Solen, som står högt öfver backens brant,
blänker i några fina trådar spindelväf, då de lefva
för vinddraget, och når här och hvar som ett
sparsamt, gult stänk ned till lingonriset och ljungen.
Öfver den bruna, jämna skogsvägen, som drager
ett band midt emellan sjön och krönet, håller en
slända stilla i luften, spelande med vingarna och
tvekande om hon skall våga förirra sig längre in
i det mystiska dunklet. Så skjuter hon med en
pilsnabb rörelse ner och sätter sig att tänka öfver
sitt tilltag på en fint utskuren ormbunke vid
vägkanten.
Då kommer ett gråbrunt bylte ilande framåt
den gråbruna vägen i långa skutt, urskiljbart ifrån
den endast genom rörelsen. Det är en hare, som
med öronen längs ryggen springer förelöpare för
någonting, som ekar doft långt borta. Sländan
spritter upp och flyger med solglitter på vingarna
i korta satser nedåt stranden, men göktytan skjuter
ner i mossan vid roten af en stor gran och lugnar
makan, som rufvar ägg.
Det dofva ekot hörs ej längre, men fot för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
