Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot, med hängande hufvuden och svettiga bogar
styras två flämtande hästar framåt den skuggiga
vägen af en ryttare och ryttarinna. Han tager
hatten af sig och torkar sig om pannan, hans blick
glänser och hela hans väsen är en lifskraftig
ynglings. Hon sitter afsiktligt frånvarande och
stirrar drömmande nedåt sjön, som blinkar mellan
barren. Plötsligt håller han inne sin häst och ser
sig om. Ryttarinnan har tappat sitt ridspö utan
att gifva akt på det. Det ligger ett stycke bakom
dem på vägen; han lämnar med en glimt i blikken
sina tyglar till henne, hoppar vigt från hästen
och kommer leende igen med spöet. Hon ser på
honom nästan motvilligt, tager spöet och gör sig
i ordning att rida vidare, då han med en
bedjande åtbörd räcker handen mot henne. Hon
förstår utan ett ord hvad åtbörden gäller och skakar
skrattande på hufvudet, men rider ej vidare.
Värmen och den häftiga ridten ha drifvit
bloden åt hennes kinder, finhylta, rodnande
kinder under det bakutdragna floret, läpparna äro
halföppna och arbeta på ett nej, som icke blir af.
Skogen står och lyss efter hennes ord, väntande
att emottaga dem i sin stora, doftande famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
