Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ungefär yo år gamla fotografi av Visby från nordost visar,
bättre än en nytagen bild skulle kunna göra, den gamla
Hansa-staden med dess väldiga ringmur, Sverges, ja Nordeuropas
ståtligaste monument över medeltidens stadsbyggnadskons t.
guldsmeder, vapensmeder, vävare, kammakare, svarvare,
tunnbindare, liksom också tillverkare av skor, kläder,
bröd och öl, att bosätta sig så nära marknadstorget som
möjligt för att få tillfälle att sälja direkt från verkstaden.
Särskilt sedan man börjat hålla torgdagar, då bygdens
folk träffades för att avsätta och byta sina produkter
flera gånger i veckan, fanns där jämt göra för ett större
eller mindre antal hantverkare. Även handlande med
utländska varor, t. ex. tyger, finsmide, lerkärl och glas,
kryddor och specerier, kunde finna det lönande att sätta
upp detaljaffärer på platsen i stället för att bara syssla
med grosshandel på de stora årsmarknaderna.
Särskilt dessa handlande med importgods, ofta tyskar,
torde, enligt vad nyare undersökningar visat, ha grundat
en regelrätt, från början planmässig stad ett stycke från
den gamla marknadsplatsen, och det var denna
anläggning, ej marknadsbebyggelsen, som gav upphov åt den
nuvarande staden. Så synes fallet t. ex. ha varit i
Söderköping och Skeninge. Även Linköpings äldsta del visar en
dylik enhetlig plan, till vars uppkomst måhända
biskopssätet bidragit.
Lika växlande, som de svenska städernas
uppkomsthistoria varit, lika växlande är tydligen från början deras
styrelsesätt och förvaltning.
I de gamla främlingskolonierna av Birka-typen, liksom
i kungliga handels- och myntstäder som Sigtuna, med en
åtminstone under sommarsäsongen mycket internationell
befolkning, synes högsta styrelsen ha utövats av en kung-
lig ämbetsman 1 samråd med ett allmänt »stadsting».
Invånarna i dessa internationella köpmansstäder, där
»grosshandlarna», som också samtidigt voro både skeppare och
skeppsredare, utgjorde den mest betydande delen av
menigheten, voro ofta indelade i »gillen». Ett sådant synes
ha funnits i Sigtuna redan på 1 ooo-talet, att döma av
två runstensinskrifter som handla om »frisiska
gillesbröder».
Under folkungatiden, d. v. s. från 1200-talets mitt,
taga de svenska städerna ett mäktigt uppsving. Många
små marknadsbyar bli ordentligt bebyggda och flera av
de gamla hamnstäderna växa hastigt, om de ha
framtidsmöjligheter. Framför allt är det Stockholm, som
nu kommer sig upp med fart. Det anses f. n. av flera
forskare, att Birger Jarl, om också ett mindre
samhälle redan fanns här vid Mälarinloppet, i varje fall har
rätt att kallas Stockholms grundläggare, emedan han
omkring I2JO satte in rikets krafter på att bygga både en fast
borg och en muromgärdad stad på Stadsholmen, en stad,
vartill Sverges fastland på denna tid icke hade maken,
men som hade sin närmaste motsvarighet i det redan
nu mer än till hälften tyska Visby. Det är också den
genom traktater med Lybeck ordnade samverkan mellan
svensk och tysk handel, som under de första
folkunga-regenternas energiska styrelse sätter en sådan fart i det
svenska stadslivet, liksom i hela landets handel och
industri. Framför allt är det bergsbruket, som vid denna tid
under tyska fackmäns ledning uppblomstrar i de mellan-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
