Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONUMENTA SVEO-
GOTHICA HACTENUS
ExSCULPTi.
h 9t i OclfhydMh //
11
RVNA
§3 <£>£©?*.
, « x » .
icntmt "
Y
I
»
*
prentat j BwdT^lm 1 **&»’ framl t
% <0utt*n»»3t6 EPotflaty/
• «lraf^r(i/irom rtc.
i & n.
Vmt r^aMt »ofwngjltøljn
8» Uffn3w«ifF 3 35Æ U*ifM *»V _ tir.
m&t »U«f Aåitiis bruFtt / Kwwr
»tim Mb«««.»S»" *rt?5B toten
"igb<» e»«4* s
£ £ Mi V»«r?« »rbrtfFm rtUi
, Mjla/tifM l>u/*At
ttjcMftiMVPrtøl-.
f^rmik« c k.
■
Ti// vänster ses den 1624 utkomna lilla bok, i vilken Bureus
publicerade sina avritningar av runstenar från Hälsingkind. De flesta av
de över 200 runinskrifter, den flitige mannen samlat, blevo aldrig
av honom utgivna, men lågo till grund för senare generationers
forskningar. — Boken till höger är Bureus »Runa ABC», en 1611
utkommen läsebok, i vilken barnen jämte vanliga stilar också skulle
inhämta kännedom om förfädernas skrift. Läs privilegiet underst på
titelsidan. Det <visar, vilka förhoppningar Bureus knöt till det av
honom återupplivade runalfabetet.
Adolfs avskedshälsning till sin gamle lärare. Vad som
föregått beslutet var i korthet följande:
I ett föregående kapitel har något talats om den
fosterländska forskning, som framkallades av
unionsstri-dernas krisstämning under Sturetiden och som under
Gustav Vasa fick en fortsättning i bröderna Olaus och
Johannes Magnus’ historiska skrifter. Det var
upptäckten, att de nordiska folken en gång under
romar-väldets upplösningsperiod spelat en ledande roll ute
i Europa, som ledde de nordiska författarna, ej minst
svenskarna, på en för deras självkänsla särdeles
fruktbar tankegång. Den landsända, om också aldrig så
fjärran från den stora världens centrum, vilken enligt
forntidens eget vittnesbörd varit en »vagina gentium»
— en folkens moderkved på Roms tid — behövde icke
rädas för att träda fram bland nationer, som i regel fått
namn och rang av självständiga folk först långt efter det
gamla romerska väldets undergång. Visst var Frankrikes
konung under sitt vita liljebanér en hög herre, men var
fanns hans ättefader, Hugo Capet, den gången, då
Teo-derik härskade över Rom? Englands leoparder kråmade
sig stolt på Tudors vapensköld — men Tudor
härstammade likväl endast från en nordmannahövding och
ingalunda en av de största. Kejsaren i Wien hade inte heller
något att yvas över, ty när hans huvudstad var ett
härläger i en avlägsen romersk provins, tågade redan
nordiska härskare i spetsen för sina folk till storms mot både
Rom och Bysanz.
Tidens historiska metoder voro en smula fantastiska,
och det stoff, som stod 1400- och ijoo-talens författare
21
3°S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0313.html
