Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. Ph. Lemke, som på 1680-talet utförde en serie stora
bataljmålningar med motiv ur Karl X:s och Karl XI:s krig för
Drottningholms slott, hade förmånen att arbeta efter teckningar av Dahlberg.
Denna Lemke-skiss till tåget över Bält går sålunda tillbaka på
Dahlbergs egen teckning, där han återgivit sitt livs största ögonblick.
hela historien. I Frauenburg i Preussen hade han lyckats
träffa kungen och strax fått fullmakt som
»generalkvartermästarelöjtnant», d. v. s. officer vid fortifikationen.
Strax efter audiensen kände han sig opasslig. En svår
»pestilenzia» härjade just då i Ostpreussen, och det
visade sig dagen efter, att han blivit offer för smittan.
Han ville inte, att någon i Frauenburg skulle få veta
detta — han kunde ju ha smittat kungen — och begav
sig därför, sjuk och yr, endast åtföljd av en dräng, på
väg till Elbing. I yrseln skickade han följande morgon
drängen tillbaka till Frauenburg och red därefter till
skogs, där han irrade en dag och två nätter. Han satt
och sov på hästen, fastnade i grenar och buskar, föll av,
lade sig att sova på marken med tygeln bunden om
armen, kröp i sadeln igen och red som i en dröm, till dess
han äntligen kom till en liten fiskarkrog vid Frisches
Haff mitt emellan Frauenburg och Elbing.
I krogstugan lade han sig strax på en bänk och
somnade, men vaknade efter en timme, då en fiskare från
Elbing kom in för att dricka ett stop öl. Dahlberg slöt
sig till honom, bjöd honom på mat och gav honom även
en specieriksdaler, då han klagade över sin fattigdom, sina
små barn »och att hans hustru var tjock havande».
Dagen därpå var Dahlberg nästan helt medvetslös.
Värden, som insåg, vad slags sjukdom hans gäst led av,
ville icke ha honom liggande i sin stuga, utan lät bära
ut honom och lägga honom under några pilar vid
sjöstranden, med några halmkärvar som bädd och hans
kappa som täcke.
Här hittades han av den hygglige fiskaren på andra
dagen. Denne vågade inte ta honom till Elbing, ej heller
ville han låta honom ligga, helst som de polska bönderna
skulle ha gjort processen kort med den svenske officeren,
om de hittat honom. Därför tog han Dahlberg med sig
i båten, bäddade med halm, gjorde ett tält av sitt segel
och förtöjde båten i en tät vass. Här låg nu Erik
Dahlberg i tjugo dygn, i kläder och stövlar. Fiskaren förde
till honom mat och öl ungefär varannan dag, men
svor på, att han på elva dagar ej ätit så stort bröd som
en valnöt. Däremot hade han druckit tio eller elva stop
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
